Hälsingland

Såg Du det landet där sjöarna le och där forsens språng är en jubelsång...
Det finns så mycket vackert att besöka när man åker runt om i Hälsingland.

Selma Lagerlöfs skildring av Nils Holgersons underbara resa över Hälsingland när hon lät Acka med Nils Holgersson på sin rygg fick flyga ut på växlande äventyr över berg och sjö, över bygd och by i vårt långa land. Hälsingland har även haft egna konstnärs personligheter som kunnat beskriva vårt landskap var och en på sitt sätt. Nämnas kan Sigurd Erixon, Nathan Söderblom, Albert Viksten, Hans Lidman och Karl Rune Nordkvist.

Hälsingebocken blev under 1500 talet Hälsinglands landskapsvapen. Det finns en historia om hur Hälsingebocken blev vårt landskapsvapen.

I slutet av 800 talet fanns en mäktig hövding som hette Fune. Han var i storlek och styrka den främste i hela Delsbobygden. Enligt den utsaga jag har hämtat min berättelse ur så var de tre skeppslag som reste söderut. De hade många strider med vikingar och sjökonungar, men till sist när de har kommit genom Niarwa sundet. (Gibraltar sundet) Där stötte de på en större grekisk flotta. Samtliga kämpar på Hälsingeskeppen var väl hemma i vapenbruk och prövade i många strider.

Grekiska flottan seglade hårt på. På toppen av skeppsmasten kunde hälsingarna skåda deras märken som utgjordes av en på bakbenen stående bock. Bocken var en sinnebild av grekiska riket, men på samma gång en sinnebild av solen och starka kämpars bild. Det blev en häftig strid. Grekerna lade till på alla sidor för att äntra svenskarnas skepp, men de var små och svartmuskiga och förmådde inte att komma ombord på hälsingeskeppen. Manfallet blev så stort att grekerna fick dra sig ur striderna, men då äntrades de grekiska skeppen av hälsingar En stor del av grekerna kastad sig i havet och de övriga nedgjordes.

De grekiska skeppen plundrades först, varpå de sänktes, men märkena på masten tog hälsingarna med sig hem. När det senare blev kristna och hörde att i bibeln förkunnades att tre djur är ståtliga i skritt: lejonet, hästen och bocken, då kom det grekiska skeppsmärkena åter till heders och blev vårt provinsvapen. Och sägas må, att ett bättre provinsvapen kunde aldrig hälsingarna fått; ty det är en äkta bild av en äkta hälsing.

Hälsinglands landskapsdjur är lodjuret. Lodjuret är ett kattdjur som
finns på nästan hela norra halvklotet och är indelat i tre underarter.
Lodjuret har funnits i Sverige sedan istiden och det finns nu cirka
1000 - 1500 individer. Under slutet av 1800-talet utrotades nästan
hela lodjursstammen p.g.a: ett kraftigt ökat jakttryck på allt vilt.
I början av 1900 - talet tror man att lodjursstammen var så liten
som ett par dussin i hela landet. 1927 - 1943 fridlystes lodjuren
och stammen började återuppbyggas. Lodjuren är varmt röd- eller
guldbruna i pälsen, med mörka fläckar under sommaren och byter
mot en mer ljusgrå färg under vintern. Under hela året är bukpälsen
vit. De har långa ben och mycket stora trampdynor.
Karakteristiskt för lodjuren är den korta mörka svansspetsen och
tofsen på öronspetsen.
Lodjuret är inget hot för människan och ett ytterst fåtal
människor har blivit skadade av dem, i dessa fall handlar det om
skrapsår. Den som vandrar i skogen och stöter på ett lodjur behöver
inte vidta några speciella åtgärder utan lodjuret drar sig snabbt
undan. Hundar som går till attack och överraskar ett lodjur kan dock
råka illa ut, men det är sällsynt att lodjuret dödar hunden.
Källa: faktasida om vår hembygd